Av Walter Heidkampf, Mål & Mening – Quo vadis?
När horisonten flyttar sig – Att bli gammal i en ny tid av Bodil JönssonISBN978-91-7337-388-3 Brombergs pocketutgåva
När horisonten flyttar sig” är en NLP coach´s våta dröm för när det handlar om reframing. Boken är en gigantisk omformatering av synen på äldre och åldrandet. Den är ett slag i solar plexus på gamla ingrodda förställningar om åldrande. Det är en jäkla bra bok helt enkelt!
Med boken ”När horisonten flyttar sig” önskar Bodil Jönson skapa eftertänksamhet kring ålder och åldrande och hjälpa sig själv och andra att begripa och samtidigt söka sig fram genom förändrade förutsättningar, problem och möjligheter, för att på så sätt hitta fram till sin egen åldersidentitet.
Boken triggar mina attityder, föreställningar och min syn på åldrande som jag tidigare sett som en nedbrytande en process med sjukdom, ensamhet och död som följd. På samma sätt som författaren beskriver sin vilsenhet som 67+ så har jag upplevt samma desorientering som 50+.
Alla skall dö, det är det enda vi med säkerhet vet, men hur och när vet vi lite om. Och vägen dit… hur skall vi leva vårt åldrande? Som det förväntas av andra, som jag förväntar och tror att andra förväntar att det skall levas? Eller som mormor och morfar levde eller som nu – se hur mina föräldrar lever som 75+ och 80+ och ta efter dem? Är det så ålderdomen skall levas? Eller finns det variationer, och förändras förväntningarna från generation till generation? Ett poäng med Bodil Jönssons bok är som jag uppfattar det att bara för att vi åldras är vi inte en enda hög av åldringar utan egen vilja, vitalitet och identitet.
Bodil Jönsson definierar åldrandet, beskriver sin vilsenhet och brist på åldrande förebilder och skapar därigenom en fast flattform för läsarens egna tankar och reflektioner.
”… Enskilda händelser kunde skaka om mig och få mig att uppleva en överraskande vilsenhet. Andra pensionerades, generationskamrater började prioritera på nya sätt.
Om jag nu har en tredjedel av livet framför mig, vad vill jag göra med den? ”
Boken är fylld av kluriga frågeformuleringar och avslutas med en frågebukett som får mig att ta ett kliv ut ur mina förutfattade meningar om ålderdom och åldrande. Jag blir glad och jag märker att efter varje sida jag läser fylls jag av ett hopp inför tidigare tankar som snarare satt käppar i hjulet för mina drömmar än som en källa till möjligheter.
Några exempel:
- På vilket sätt kommer våra insatser som äldre att förändra samhället och kulturen?”
- Varför är det vedertaget att en ung skådespelare kan spela gammal men inte att en gammal skådespelare kan spela ung?
En fråga som formar ett igenkännande” NLP coach leende” är när Bodil Jönsson skriver;
”Själv försöker jag i den här boken beskriva vad jag ser framför mig när jag betraktar äldreblivandet. Med det vill jag också väcka frågan i dig: Vad är det du ser?”
Vi och våra årsringar
Bodil Jönsson använder trädets årsringar som metafor för åldrandet och menar att en människa aldrig är sin senaste årsring. Utseende, beteende och intressen motsvarar visserligen den senaste årsringen, men det spännande är att allt det tidigare finns där också. Det är det som ger djup och bakgrund.
Jag kan se mig i spegeln och känna mig yngre än vad jag är. Är det självbedrägeri och en förtäckt 50 – årskris? Bodil Jönsson förklarar det med att det beror på att alla tidigare årsringar dras mot mitt yngre jag och att jag inte har årsringar från det som komma skall. Hmm … Låter inte så dumt.
Upplevelsen av ålderdomen präglas alltså av våra årsringar. Kittet som binder oss som lever i samma generation samman handlar om att vi är uppväxta med samma musik, litteratur, tv program och varit med om samma glädje och katastrofer och tekniska genombrott. Men det betyder inte att vi är exakta kopior av varandra. Åldrande personer är minst lika mycket individualistiska som unga, men hur märks det i åldervården, frågar sig författaren.
Åldrandet kommer knappast över en natt, det är en pågående process trots att jag och säkert flera med mig upplevde åldrandet som plötsligt när det första gråa hårstrået dök upp. Äldre människor har andra erfarenheter och andra förväntningar än unga och vi har haft tid på oss att fundera, reflektera och uppleva det. Förväntningar hämtar vi enligt Bodil Jönsson ur både begrundade erfarenheter och ur ingivelser i nuet. Härligt känns det när Jönsson skriver att allt inte är automatiserat och invant. Med ökat antal årsringar kan vi ta ut svängarna – mindre rädsla för att göra bort oss och vi mindre känsliga för vad omgivningen ska tycka och tänka. Det ger frihet att både tänka och göra nytt, inte på grund av hög ålder utan tack vare den, fortsätter Bodil Jönsson. Med andra ord så törs vara lite mer crazy!
Är äldre efter sin tid?
En förutfattad mening en del har är att äldre personer skulle vara efter sin tid. Nej, nej och åter nej, säger Bodil och hävdar att vi helt enkelt präglas av den tid vi lever i. Äldre har enligt Bodil Jönsson inte samma behov av förstagångs upplevelser som unga därför att vi som äldre kan bada i ett hav av rikedomar som står i dörren och väntar på att upptäckas och bearbetas.
Nu nu nu – men sen då?
Bodil ger mig kraft och hopp när hon påstår att tiden inte tar slut med åren utan tvärtom – den kommer till oss – hela tiden. Gud va härligt! Desto mer jag läser desto mer förtrogen blir jag med mitt eget förestående åldrande.
En annan förställning är den att vi måste bry oss i framtiden nu eftersom vi skall leva den sedan. Så är det inte i Jönssons värld. Vi lever i verkligheten som bit för bit växer fram och vilken framtid vi än förställer oss blir det förmodligen inte den vi kommer att leva i. Det kallas i min NLP värld för flexibilitet och jag kommer samtidigt att tänka på att jag alltid drömt om att på centralt i huvudstaden Stockholm. 2008 flyttade jag till Oslo och ett år senare bodde jag mitt i city! Jag fick som jag ville men det blev inte helt som jag föreställt mig.
Ytterligare en förställning till åldrandet är att det är en försvarsstrid där utgången döden är given och att det är meningslöst att försöka se framåt och planera. Men vad händer när vi börjar leta efter positiva åldersförändringar i tänkande och lärande, istället för att sitta och leva på gamla minnen och sköta våra barnbarn? frågar sig Bodil Jönsson. Vad om livets sämsta period är medelåldern och den bästa tiden i livet kommer vid 60, 70 och 80 årsåldern? Tanken är svindlande och ger mig ett framtidsperspektiv av nya mått.
Nu börjar det bli riktigt intressant, för här tänker jag som nyutbildad i coachingssvängen buisness och utvecklingsmöjligheter, i en tid där ungdom hyllas och eftersträvas. Bodil Jönsson skriver nämligen att det vi som åldras behöver är bollplank och mentorer som vill och kan hjälpa till med tankestrukturer, ge inspiration att botanisera vidare i årsringarna och ha intresse för de framväxande helheterna. Wow det låter spännande!
”När horisonten flyttar sig” kunde lika gärna heta ”Ta ingen skit” . Det är en bok som väcker min lust till att ta ägarskap över mitt eget åldrande och komma ur en vilsenhet baserad rådande normer och förväntningar.
Bodil Jönsson avrundar boken med sju tankesatser värda att reflektera över. Jag är övertygad om att när du kommit så här långt i läsandet av recensionen så kommer du att köpa boken och får veta mer om vad tankesatserna och vad de står för.
Till sist kommer en uppsummering och vägen framåt formulerad i en frågebukett bestående av 9 frågeställningar.
- Hur kan vi äldre finna fram till fungerande självbilder?
- Vilka är konsekvenserna av alla förbättringar?
- Hur skall vi bättre första det individuella åldrandet och ålderdomen?
- Ändras synen på äldre nu i Prenässansens tid?
- Hur lär man sig som gammal?
- Hur kan man bäst dra fördel av det långsamma?
- Hur kan vi börja prova olika modeller för en framtida arbetsmarknad?
- Hur kan vården bli bättre åldersanpassad?
- Hur kan teknologien och designen bli bättre åldersanpassad?
Jag hör min inre röst och ser hur den står med armarna i kors och med ett illmarigt flin: Hur vill du ha det på ålderns höst Walter? Det är du som bestämmer.
Annan spännande litteratur kring tid och åldrande:
Studiehandledning till ”När horisonten flyttar sig.”:
http://www.bodiljonsson.se/pdf/Studiehandledning.pdf
Bodil Jönsson – ”Tio tankar om tid”
Joan Didion – ”Ett år av magiskt tänkande” (The year of magical thinking 2005)
Patricia Tudor Sandahl – ”Den tredje åldern”
Patricia Tudor Sandahl – ”Den fjärde åldern”
